Vem är jag?

Om mig

Jag heter Carina och är svenskadopterad och född på 50-talet. 1992 gick jag med i en förening för vuxna adopterade och fosterbarn och har sedan dess under årens lopp kontinuerligt verkat i ett par olika föreningar.

Att för första gången i sitt liv diskutera adoption med andra adopterade var en oerhörd upplevelse! I mitt fall var det dessutom så att jag aldrig diskuterat adoptionen med någon överhuvudtaget! Det var hela tiden aha-upplevelser och fastän vi alla upplevt vår respektive adoption på olika sätt så var det många saker som var identiska. Vårt behov av vårt ursprung t.ex. Och våra frågor som vi ville ställa till våra biologiska föräldrar. Och svaren vi vill kunna ge till våra egna barn.

Att vilja möta sitt ursprung handlar inte om att skaffa sig nya föräldrar, det handlar om att kunna bli hel. Att kunna se sig själv i någon som kommit före och ge vidare till dem som kommer efter.

Under årens lopp som aktiv i olika föreningar har jag samlat på mig många erfarenheter både från mitt eget sökande och från andra adopterades sökande. Att bara låta denna kunskap försvinna tycker jag vore skam och jag har därför gjort dessa sidor så att du som också är adopterad, eller vuxit upp som fosterbarn, kan få hjälp i ditt sökande. Många har fått avslag från myndigheter och avvisningar från den biologiska släkten, och de erfarenheterna vill jag dela med mig för att det ska underlätta för dig när du vill söka dina rötter.

Andra har blivit bemötta av värme och förståelse av både biologiska släktingar och myndigheter och dessa positiva gensvar har också lärt mig mycket som jag vill vidarebefordra.

Som engagerad i Vuxna adopterade går jag och några av de andra medlemmarna gärna ut och berättar om hur det kan vara att vara adopterad. Vi går sällan in på djupa personliga saker utan håller oss mer till det generella, det som vi tror att myndigheter, organisationer samt både de som är adoptivföräldrar och de som vill bli det, kan ha användning för.

Kort historik om adoption

Det är svenskfödda adopterade som är den allra största gruppen adopterade i Sverige. Det har gjorts ca 100.000 adoptioner av svenskfödda sedan lagen trädde i kraft 1918. Numera rör det sig bara om ett tjugotal spädbarnsadoptioner av barn födda i Sverige per år, samt ett mindre antal av lite äldre barn.

 Det finns uppemot 60.000 utlandsadopterade i Sverige. Det inkluderar även de finska krigsbarnen som adopterades kring andra världskriget samt andra adoptioner som gjordes innan slutet på 1960-talet då utlandsadoptionerna verkligen satte fart. Detta i samband med att preventivmedel ökade, att antalet daghem ökade och framför allt tack vare att ensamstående mammor blev accepterade i samhället.

Varje år kommer ca 600 utlandsfödda barn till Sverige och adopteras här. I takt med att möjligheter till att skaffa barn via IVF samt spermie och ägg donationer ökar verkar antalet barn som blir adopterade att minska.

Kontakta mig gärna om du vill fråga något eller har synpunkter.

Sidan uppdaterades 4 maj 2013